Jag har aldrig varit smal eller räknats som spinkig. Jag har alltid varit mer åt det knubbiga hållet och kastat sura blickar på de tjejer som inte har haft lårfett eller daller någonstans.
Jag blir alltid lika ledsen när jag ser en helfigursspegel. Jag är nöjd med min kroppsform från brösten och uppåt, mitt överflödsfett fördelar sig nere på mage, rumpa och lår, och även om jag inte har världens mest deffade armar så tycker jag de är rätt okej ändå. Min mentala bild av mig själv är inte så som jag verkligen ser ut. Det kommer att ta ett bra tag innan verkligheten och sinnesbilden matchar varandra.
Det blir en promenad idag. Jag har inte lyckats hitta min stegräknare ännu, förmodligen ligger den i en låda längst in i något hörn. Eller så kan den ha trillat ner i bokhyllan, jag lägger alltid saker på böckerna och de trillar in bakom bokraden. Jag har definitivt inte gått de 10 000 steg som man rekommenderas att gå per dag, det är ett som är säkert. Imorgon ska jag iväg till Stockholm på arbetsintervju och det blir nog mycket mera gång då.
Kanske är jag lite för ambitiös nu igen? Jag funderar på om målen för maj är realistiska, men jag vill inte ändra eller tumma på dem. Att komma igång med att promenera och träna borde inte vara så svårt, och jag hade fått ordning på sömnen innan måndagens bakslag. Det är nog maten som blir svårast, jag tenderar att glömma av mig i saker som jag gör och skjuta på måltiderna. Det målet blir jag positivt överraskad om jag klarar av innan maj är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar