Tro't eller ej...

...men jag har faktiskt hållit min träningsrutin ända fram till nu. Totalt har jag missat två dagar och tog om en vecka när jag hade besök. Jag har hållit igång i drygt en och en halv månad nu.

Det tar tre månader att bilda en ny vana, så jag hoppas att jag håller ut tills dess. Jag kör en halvtimme på morgonen och så fort som möjligt innan hjärnan hinner hitta på ursäkter. Idag fastnade jag på fejsbok i tio minuter så det blev lite stressigt, men jag hann göra passet och hann med tåget till jobbet.

Det funkar väldigt bra annars när jag inte hinner kolla fejjan innan träning. Idag var ett undantag, banne mig. 

På tal om bananer så såg jag häromdagen att boken jag läste om långdistanslöpning förra sommaren har kommit ut på svenska och faktiskt heter samma sak som min blogg. Har även återupptäckt en träningsblogg som jag följde förra gången jag satte igång träningen. Den är väldigt inspirerande och glad av sig och innehaverskan uppdaterar hyfsat ofta. Hon är inne på Bodybuilding och Fitness, så hon tränar jättemycket. Brukar kolla lite på vad hon äter och funderar på om det är värt att äta tillskott. Jag äter jämna måltider varierat och var tredje timme och dricker massor av vatten, men jag har inte rådfrågat någon kostvetare. Det är en hel vetenskap med viktnedgång och träning, och vissa saker känns det som att man "vet". Kosten jag försöker följa är tallriksmodellen, men jag är så förvirrad av alla dieter och extremmetoder att jag inte längre är säker på vad som är riktigt och vad som är blaj.

På tal om blaj har det visat sig att LCHF-dieten uppmuntras och understöds av köttindustrin och andra intressenter. Forskningsrapporterna har sponsrats och jag vet inte vad. Lyssnade på radio om det på bussen igår när jag åkter till eller från kören. Såg en artikel i DN idag och jag är inte förvånad. Gick på den ett tag, men jag vet inte om jag nämnt det. Det var inte något för mig. Klarade mig utan godis och så, men jag tappade lusten att äta överhuvudtaget och blev nerstämd. Vet inte om det senare berodde på kosthållningen, men man vet aldrig.

Nästan ett år sen sist

Sen sist: Jag gymmade regelbundet fram till oktober, sen tappade jag motivationen. Arbetslösheten var lite väl mycket att ta in, men i februari lyckades jag få en projektanställning via arbetsförmedlingen. Jag sitter fortfarande framför datorn dagarna i ända, men enda skillnaden är att jag får lön nu. Och att jag gör lite annat förstås.

Idag: Nu är det sommar igen och vattnet är varmt och trevligt. Idag har jag varit på första träningspasset på jag vet inte hur länge. Säkert sen i april eller så. Jag satsade på en lite mer realistisk nivå att börja med denna gång, ett styrka bas-pass på Friskis och Svettis. Det gick bra, jag tog ut mig lagom mycket, vilket förmodligen är helt okej första gången man tränar så att träningsvärken inte återuppstår från helvetet.

Det var en större dam som ledde passet idag, hon var munter och försökte få mig att le hela tiden när vi fick ögonkontakt. Jag kommer på mig själv med att se bister ut när jag gör nya saker eller koncentrerar mig riktigt hårt. Pojken brukar fråga om jag är ledsen eller sur, men det är sällan fallet.

Att ha ett jobb är bra på många sätt. Ett sätt är att jag måste äta regelbundet, annars försvinner min koncentrationsförmåga och jag blir grinig. Jag gör matlådor och äter fem mål om dagen, varav två mellanmål. Det känns faktiskt bättre än jag skulle ha trott. Jag äter inte mycket till mellanmål, det är en frukt på förmiddagen så jag orkar lyssna mig igenom Koljonens jättestora frågor på radion innan lunch utan att bli zombiefierad. En annan sak är att jag får in två promenader fem gånger i veckan, det är ganska nära till jobbet så jag går på morgonen och eftermiddagen

Det har varit lite si och så med sömnen. Sover fortfarande som en kratta, även om jag blivit bättre på att somna. Blir inte längre orolig och vrider mig i timtal. Däremot har jag börjat vakna mitt i natten, eller när det bara är två timmar kvar tills alarmet går i gång. Då blir jag lite less.

Jag kommer att sluta jobba i oktober och hoppas att jag får behålla några bra vanor och motivation.

Sommarträning

Det blir mycket simning såhär på sommaren, jag brukar simma runt en halvtimme så ofta jag kan. Jag gillar vatten och kan stanna i sjön i timtal om jag får, vilket det sällan blir. Vatten har en lugnande inverkan på mig och får mig att känna mig smidig och lätt. Det är bra för självkänslan och samtidigt träning och belöning - den ultimata kombinationen med andra ord. I vinter kanske jag får satsa på simning i bassäng, men vi får se hur min hud reagerar på klor. Jag gillar inte lukten eller känslan jag får av bassängvatten, det börjar liksom att klia och lukten försvinner inte hur mycket duschtvål man än använder. '

Jag har gymmat tre gånger. Första gången för två veckor sedan, sen två gånger den här veckan. Jag var på besök hos vänner i förra veckan och gick en hel del under dagarna där så jag har inte legat på sofflocket där heller.

Idag blir det klädköprunda. Jag bävar inför det och är beredd på det värsta. Jag hatar att handla kläder och i synnerhet byxor som jag behöver nu eftersom det inte finns några konfektyrsydda plagg som sitter riktigt bra på mig. Det blir konstiga bubblor i svanken och så är de alltid för långa. Jag behöver ett par nya träningsbyxor och minst ett par korta sommarbyxor som jag kan ha när jag har tröttnat på äckliga tights.

På återseende och önska mig lycka till :)

Tagning två

Idag har varit en bra dag motionsmässigt, jag har varit på en två timmar lång promenad och varit ute och badat i pojkvännens sjö. Jag tycker om att simma, nu när min hårfärg är vattentålig ska jag nog fortsätta med simningen i höst också. Kanske om jag kommer igång med det ordentligt i sommar går det lättare att simma i höst.

Jag är väldigt inspirerad att röra på mig just nu och jag försöker att inte ta ut mig alltför mycket nu i början. Efter badet var jag mest trött och rastlös och gick ner på byn, men fötterna ville inte stanna upp, så det blev en promenad till utkanten av kommun och tillbaka. Det var inte dåligt och nu är jag pigg och på ganska bra humör.

Den här bloggen är mest till för mig själv och det har inte ritkigt blivit så att jag har skrivit i den eftersom jag inte har rört mig så mycket. På senare tid har det börjar rycka i benen och jag har kommit på mig själv allt oftare med att vara sugen och vilja mig ut på promenader. Oftast kvällspromenerar jag, eftersom det är smällvarmt om dagarna just nu. Ärrgk.

Jag har börjat inse på allvar att jag vill göra det här, och det känns bra. Jag har "bestämt mig" många gånger, lär göra det många gånger ännu, men jag hoppas att det är sista gången jag måste sparka igång mig själv för att träna efter ett jättelångt uppehåll.

Mitt liv i övrigt lämnar mycket övrigt att önska. Jag mår pyton mentalt, min depression har återvänt för en icke bejublad comeback och jag kämpar med att lägga mig i tid. En potentiell arbetsgivare är jätteseg på att svara på mejl och vill ha mer bevis på att jag kan skriva. Det känns som om allt i mitt liv står still, kryogeniskt fruset i tid och rum, och det känns jävligt frustrerande att inte ha någon kontroll över min ekonomi eller arbetssituation. Det leder till ganska mycket självömkan. I börjar tänkte jag "yay jag har massor av tid att träna och ordna upp mitt liv", men det finns liksom ingenting att se fram emot. Delvis är det jobbsituationen och delvis att de folk som jag är bekväma att umgås med förutom pojkvännen inte bor i stan.

Ensamhet som inte är självvald leder till isolering och det sätter många käppar i hjulet för mig just nu. Jag har väldigt många bekanta, men jag har svårt att skaffa vänner. Det tar tid för mig att lita på någon för att kunna känna mig bekväm. På sistone har jag börjat känna mig osäker och obekväm även bland etablerat folk, som om jag har tappat alla social kompetens. Kanske har det med måendet att göra, att jag inte sover och att jag inte känner mig speciellt mycket värd. Sömn kan påverka ens omdömesförmåga. Man gör tydligen sämre och mindre genomtänkta beslut med alltför lite vila innanför pannbenet. Inte så förvånande eftersom sömnbrist i trafiken är att likna vid berusning.

Jag vill slippa vara så förbannat känslig. Fysisk träning är ett steg på vägen, men jag måste jobba på mig själv också, för att hindra att minsta motgång resulterar i en emotionell storm som gör mig oförmögen att fatta vettiga beslut och gör att jag tar två steg tillbaka i min personliga utvecklingsprocess. Jag har använt mig av KBT-metoder för att stoppa alla onda tankar innan de hunnit bygga sig fort på alla mina forna motgångar. Det fungerar större delen av gångerna, men sämre när jag inte sover. Nu är jag uppe kl 4 igen. Det är inte riktigt planerat, det blir så för jag har inte riktigt koll på klockan när jag sitter vid datorn. Jag måste klura på hur jag ska göra för att lägga mig i tid. Timer på elsladden till datorn? Funkar bara när jag är hemma i såfall. Alarm? Ger mig panik och gör mig pigg, eventuellt med en snällare signal som inte är samma som jag använder för att väcka mig. Jag får klura vidare imorgon, eller senare idag snarare. Nu blir det sömn och välförtjänt vila.

Förkyld som fan

Ligger ner för räkning just nu (bokstavligt talat). Jag knallar som mest mellan dator och soffa. Försöker äta nyttigheter och dricka mycket vatten. Hoppas på att bli frisk(are) till helgen. Det är verkligen skönt att vara offentlig nykterist. Jag missar inget trots att jag inte kan/bör dricka.

Nåväl, sjukdomar brukar inspirera min träning av någon märklig anledning. Hoppas att det håller i sig. Det är nog en slags förkvävd dödsångest som sparkar igång när man hostar sönder halsen och inte kan sova. Dygnsrytmen slänger fram och tillbaka och jag svettas som en gris, men det kan å andra sidan ha något med vädret att göra också. Och en kvav lägenhet. Nu är solen åtminstone i moln och det blåser ute. Hoppas vinden hälsar på lite inomhus också.

Jag har sparat de senaste stegmätningarna. Jag lägger upp dem efter att sjukdomen passerat.

16 juni

Steg: 13 454

Tog en långpromenad på kvällen på lite över en timme.

Äter fortfarande med för oregelbundna mellanrum. Matlagning är fruktansvärt tråkigt och jag prioriterar tyvärr hellre att gå hungrig än att laga mat tycks det. :(

Sömnen är också off, jag släckte lampan kl 3-ish.

15 juni

Stegräknaren visar på 7184. Mitt mål är att komma upp i 10 000 steg per dag.
Jag är på god väg.

La mig halv två. Inte riktigt optimalt.

Åt med inte alltför jämna mellanrum.

Nya tag idag.