Sen sist: Jag gymmade regelbundet fram till oktober, sen tappade jag motivationen. Arbetslösheten var lite väl mycket att ta in, men i februari lyckades jag få en projektanställning via arbetsförmedlingen. Jag sitter fortfarande framför datorn dagarna i ända, men enda skillnaden är att jag får lön nu. Och att jag gör lite annat förstås.
Idag: Nu är det sommar igen och vattnet är varmt och trevligt. Idag har jag varit på första träningspasset på jag vet inte hur länge. Säkert sen i april eller så. Jag satsade på en lite mer realistisk nivå att börja med denna gång, ett styrka bas-pass på Friskis och Svettis. Det gick bra, jag tog ut mig lagom mycket, vilket förmodligen är helt okej första gången man tränar så att träningsvärken inte återuppstår från helvetet.
Det var en större dam som ledde passet idag, hon var munter och försökte få mig att le hela tiden när vi fick ögonkontakt. Jag kommer på mig själv med att se bister ut när jag gör nya saker eller koncentrerar mig riktigt hårt. Pojken brukar fråga om jag är ledsen eller sur, men det är sällan fallet.
Att ha ett jobb är bra på många sätt. Ett sätt är att jag måste äta regelbundet, annars försvinner min koncentrationsförmåga och jag blir grinig. Jag gör matlådor och äter fem mål om dagen, varav två mellanmål. Det känns faktiskt bättre än jag skulle ha trott. Jag äter inte mycket till mellanmål, det är en frukt på förmiddagen så jag orkar lyssna mig igenom Koljonens jättestora frågor på radion innan lunch utan att bli zombiefierad. En annan sak är att jag får in två promenader fem gånger i veckan, det är ganska nära till jobbet så jag går på morgonen och eftermiddagen
Det har varit lite si och så med sömnen. Sover fortfarande som en kratta, även om jag blivit bättre på att somna. Blir inte längre orolig och vrider mig i timtal. Däremot har jag börjat vakna mitt i natten, eller när det bara är två timmar kvar tills alarmet går i gång. Då blir jag lite less.
Jag kommer att sluta jobba i oktober och hoppas att jag får behålla några bra vanor och motivation.
